Om Gud nu gör mirakler, varför gör han dem inte oftare? Detta blir särskilt smärtsamt när någon man älskar har upplevt svåra lidanden. Det saknas inte exempel på människor med stark tro som fått gå igenom stora plågor, eller religiösa nationer som drabbas av katastrofer.
För många är inte detta främst ett intellektuellt problem, utan emotionellt och personligt. När frågan ”Varför blir inte alla helade?” inte beror på ett nyfiket sanningssökande utan på smärtsam ångest kan intellektuella försök att svara på frågan inte göra mycket för att lindra situationen, snarare kan de förvärra den.
Jämför med om en vän kommer hem till dig mitt i natten med mascaran rinnandes längs kinderna och utbrister ”Han dumpade mig! Varför dumpade han mig?!” Om du då ger välgrundade, analytiska svar på varför din väns relation var ett dödfött projekt leder det inte nödvändigtvis till tacksamhet utan kan lika gärna resultera i en saftig örfil.
Jag har själv upplevt både svår sjukdom och dödsfall i familjen och vet att vilka känslor dessa frågor kan väcka. Men det finns ett intellektuellt problem här också som är värt att ta på allvar. För att hantera det behöver vi försöka lägga känslorna åt sidan en stund och angripa frågeställningen på ett analytiskt sätt.
Frågan om varför inte alla blir helade är i grund och botten en variant på lidandets problem, ett av de mest inflytelserika och kraftfulla argumenten mot Guds existens. Alvin Plantinga har övertygat de flesta av dagens filosofer om att lidandets problem inte kan sägas utgöra ett logiskt motbevis mot Gud – så att existensen av honom och lidande i världen skulle vara oförenliga. Det var något som bland annat Ingemar Hedenius hävdade på sin tid, precis som britterna John Leslie Mackie och Antony Flew. Plantinga visade att om det bara är möjligt att varelser skapade av Gud har fri vilja finns det ingen logisk motsättning mellan lidandets existens och Guds existens.
Men även om det inte finns någon logisk motsättning mellan att Gud och lidande finns, är det inte rimligt att anse Guds (och miraklers) existens vara osannolik på grund av allt lidande?
Ni får ursäkta att jag låter ganska pastoral här, men teodicéproblemet är en teologisk fråga. Den ställer på sin spets vem Gud är och hur han fungerar, och därför behöver jag som kristen hänvisa till de kristna källorna för att svara på det.
Lidandets och ondskans existens är inte en fråga som kristendomen duckar för. Tvärtom är kampen mot ondskan den centrala berättelsen genom Bibelns alla böcker. I Första Moseboks skapelseberättelse läser vi hur människan stängs ute från Livets träd efter att hon har gjort uppror mot Gud och lytt ormen istället. I Uppenbarelseboken återkommer Livets träd, vars frukt ger odödlighet och vars blad ger helande, ståendes mitt i Gudsriket. Djävulen, som identifieras som ”ormen från urtiden”, är då fullständigt besegrad, så att “ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga” ska finnas mer (Upp 21:4).
Bibelns inramning inleds med både skapelsens och ondskans uppkomst, och avslutas med ondskans förintelse och skapelsens förnyelse till härlighet och oförgänglighet. I centrum av denna berättelse står Jesu död på korset. Enligt kristen teologi led och dog han för alla de synder som orsakar lidande och död. Synd är när människor går emot Guds vilja och gör det som är ont, och den avskiljer oss från Gud. Jesus, som vi menar var Gud själv, var förstås syndfri (Hebr 4:15). Han dog inte för sina egna synder, utan för våra.
På Jesu kors dör allt det som står i vägen mellan oss och Gud, alla onda och dumma saker vi har gjort förintas. Det öppnar vägen till syndernas förlåtelse och evigt liv. För att visa och bekräfta detta uppstår Jesus från döden. Det visar att han menade allvar: han är ”uppståndelsen och livet” (Joh 11:25) och den sanna vägen till Fadern.
Men varför lider vi då? Om Jesus redan har tagit all skit på sig och förintat det på korset, varför existerar fortfarande sjukdomar, krig och naturkatastrofer? För att förstå detta behöver vi komma underfund med vad Jesus menade med Guds rike, det begrepp som återkommer oftast i hans undervisning. Teologen George Eldon Ladd har på ett övertygande sätt visat att den bibliska förståelsen av Guds Rike är något som både är nutida och framtida. Jesus förkunnade att Guds rike är här (Mark 1:15), men också att det kommer framöver (Mark 14:25). Eldon Ladd löser denna paradox genom att uttrycka Guds rike som den domän i vilken Gud regerar. Denna domän kommer in och sprids i världen av Guds Ande men omfattar ännu inte allt. Guds rike befinner sig i krig mot det onda, och när det sista slaget är utkämpat finns inget lidande kvar.
Den tid vi nu befinner oss i kan därmed beskrivas som tiden under andra världskrigets slut, mellan landstigningen i Normandie 6 juni 1944 och Berlins kapitulation 8 juni 1945. Kriget är i praktiken vunnet i och med Jesu död på korset, men segern har fortfarande inte blivit fullständig.
Så varför utplånar inte Gud allt ont omedelbart genom att knäppa med fingrarna? När min vän Samuel Lundström, grundaren av Reach och Pannkakskyrkan, får den frågan av ungdomar ute på stan brukar han fråga dem: ”Tror du att du skulle överleva det?” Synden beskrivs som ingrodd i de vi är, det är därför vi behöver födas på nytt och bli en ny skapelse genom att ta del av Jesu verk på korset (Rom 7:21-25, 2 Kor 5:17). Den fullständiga utplåningen av det onda kommer, men Gud dröjer av hänsyn till dem som fortfarande behöver omvända sig (2 Petr 3:9). Fram tills dess ger han oss en försmak av det som väntar genom exempelvis helande.
Varför består då inte den försmaken av att exakt alla blir helade? Ett sådant scenario förutsätter att Guds rike har tagit över fullständigt på hälsans område. Men om Guds rike samtidigt inte har tagit över och utplånat syndens område får vi en absurd värld, där gärningsmän våldtar, misshandlar och förnedrar för att sedan se offrens fysiska och psykiska men omedelbart suddas ut. En sådan värld skulle inte heller någon kunna dö bort från, i och med att allt som skulle kunna vara dödligt konstant helas. Den världen låter mindre lik paradiset och mer likt ett avsnitt av dystopiserien Black Mirror.
Från ett kristet perspektiv är gudomligt helande inbäddat i en komplex andlig strid som sträcker sig över himlarymderna och som är svår för oss att greppa. Evangelisten Markus menar att Jesus inte ”kunde” göra mirakler i sin hemby på grund av invånarnas otro (Mark 6:5). Daniels bok beskriver hur en ängel försenades tre veckor med att ge bönesvar för att han stred mot en andlig, demonisk furste (Dan 10:12-14). Jesus berättar för lärjungarna att en demon som orsakade epilepsi krävde en särskild sorts bön för att drivas ut (Mark 9:28-29).
Som Derrick Steele skriver: ”Vi får inte glömma att varje helandegärning involverar att plundra det osynliga, andliga mörkrets rike, och det finns så mycket inom den domänen som vi inte ens har börjat att förstå.” Den andliga världen är komplicerad, och det är även vårt mående.
Det är ett känt medicinskt faktum att fysisk och psykisk hälsa hänger intimt samman. En kristen människosyn inkluderar ett tredje element: den mänskliga anden, som ansvarar för vår kontakt med och upplevelse av det övernaturliga (1 Thess 5:23). John Wimber beskriver hur helande inom dessa tre områden kan ta sig uttryck och hur de sammanvävs med varandra på ett väldigt fascinerande och pedagogiskt sätt i sin bok Helandets kraft.
Francis MacNutt listar i sin bok Helande för hela människan elva möjliga anledningar till att helande uteblir, inklusive obekänd synd, att förebedjaren inte har bett tillräckligt specifikt, att förebedjaren har ställt fel diagnos, att miljön hindrar helandet, eller att tiden för helande ännu inte är inne.
Det är ingen uttömmande lista. Wimber diskuterar flera fall när ett fysiskt symptom hänger samman med ett psykiskt eller andligt problem, och vice versa. I min församling förenar vi ofta bön för helande med djupgående själavård och samtal för att komma till roten med problemet.
Alla dessa faktorer gör det otroligt svårt att säga varför person A blev helad medan person B inte blev det. Facit väntar oss först i livet efter detta. Det är också där det fullständiga helandet finns, både från sjukdom och från synd. Det var precis därför Jesus gjorde det han gjorde, enligt kristen teologi.
Det finns mycket mer att säga om detta. Ovanstående är ett kort utdrag från Dokumenterade mirakler där jag bland annat tacklar denna svåra fråga. Om du är intresserad av boken, beställ den här:
Se även detta föredrag när jag diskuterar olika förklaringsmodeller till varför inte alla blir helade: