Uteblivna bönesvar och västvärldens privilegier

Posted on

Den vanligaste frågan jag får när jag föreläser om Dokumenterade mirakler är varför inte alla blir helade. Det är en stor fråga, intimt sammankopplad med teodicéproblemet som teologer har brottats med i tusentals år. Jag har tidigare adresserat den här.

Det finns två diken här som vi behöver undvika. Antingen skyller man alla uteblivna bönesvar, helande inkluderat, på människan, och då hamnar man lätt i en framgångsteologi där allt går ut på att man ska pumpa sina andliga muskler och få upp sin trosnivå. De sjuka får då ännu en börda att bära förutom sin sjukdom: anklagelsen om att de inte duger för att bli helade. Eller så skyller man uteblivna bönesvar på Gud: det var inte hans plan, han finner dig inte värdig, han vill att du ska lida för att lära dig en läxa etc. Också det blir ganska orimligt.

Jag tycker att Bibeln är mycket mer komplex när den hanterar bönesvar. Det tycks finnas mängder med faktorer som påverkar, många av dem är osynliga för oss. En text som jag fascineras av är Daniel 10, där det tycks som att Daniels bönesvar blir försenat tre veckor på grund av en kosmisk strid i himlarymderna. Teologen Greg Boyd har påpekat att om ängeln inte angav denna anledning skulle vi debattera om förseningen berodde på Daniel eller Gud.

Naturligtvis är det även för simplistiskt att säga att alla uteblivna bönesvar beror på änglar som missade bussen. Men det pekar på en komplex sammansättning av många olika faktorer, varav många är svåra för oss att identifiera.

Något som länge har fascinerat mig är att väldigt få kristna i majoritetsvärlden (Afrika, Asien och Latinamerika) tycks brottas med teodicéproblemet. Den pingstkarismatiska rörelsen är väldigt stark där och man känner ofta stor glädje och förundran över helande och mirakler.

Forskaren Edmond Tang har påpekat att ungefär 90 procent av kinesiska kristna uppger mirakulösa helanden som anledningen till att de blev troende. Jag läser just nu Allan Andersons To the Ends of the Earth om pingströrelsens explosiva globala tillväxt och han tecknar en tydlig bild av miljontals kristna som firar och högt värderar mirakler.

Detta är områden där det samtidigt finns väldigt stora lidanden, och naturligtvis har de sin beskärda del av uteblivna bönesvar där också. Så varför verkar vi vara mer bekymrade om det i det globala Nord än i det globala Syd? 

Min teori är att det har med privilegier att göra. Vi lever i ett privilegierat samhälle i Sverige där många av oss är privilegierade – materiellt, hälsomässigt, statusmässigt med mera. För oss blir saker som sjukdom och lidande ett avbrott, en störning, i en i övrigt paradislik tillvaro, och det är något som vi därför vill åtgärda så fort som möjligt.

Tanken att vi ska behöva vänta på ett helande till evigheten – något Uppenbarelseboken utlovar – är mer olidlig för västerlänningar än vad den verkar vara för afrikaner eller asiater. Den stora debatten om lidandets problem satte igång 1755 efter att Lissabon drabbades av en stor jordbävning. Innan den s.k. “upplysningen” var även européer inte särskilt bekymrade över lidande som en anledning att ifrågasätta Gud.

I majoritetsvärlden idag är svårigheter och lidande ofta vardag, det är utgångsläget. Sjukdom och olyckor kommer inte och stör en privilegierad och härlig tillvaro. Det som stör i positiv bemärkelse, det som utmärker sig, är mirakulösa interventioner som förbättrar människors liv. Samma situation befann sig människor i på Jesu tid.

Helande tror jag därför uppfattas mer som en nåd i samhällen som liknar de bibliska, medan här blir det närmast en rättighetsfråga där vi jämför med andra och känner oss besvikna och orättvist behandlade – som om det är vår rättighet att vara friska.

Missförstå mig inte: jag tror fortfarande att teodicéproblemet är ett problem som behöver hanteras varsamt. Det är en teologisk, intellektuell utmaning. Men den emotionella biten, att vi på grund av uteblivna bönesvar har svårt att glädja oss över faktiska bönesvar, tycks vara ett västerländskt fenomen snarare än en allmän, universell mänsklig erfarenhet.

Och det är goda nyheter, för det innebär att vi kan ta på oss nya glasögon som gör det lättare för oss att prisa Gud för vad han gör, även när det av massa olika anledningar kan ta längre tid än vi hade önskat.

För mer tankar om uteblivna helanden och hur vi kan använda vetenskap för att dokumentera helanden, kolla in boken Dokumenterade mirakler:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *