Jag har stött på många som hävdar att de som tror på mirakelberättelser bör också tro på UFO-historier, för bevisen för dessa är jämbördiga, och eftersom den mirakeltroende sällan tror på UFO-historier bör han eller hon sluta tro på mirakler.
Det finns en sund variant av detta argument: lita inte enbart på vad människor säger utan kräv mer bevis än så. Bara för att någon menade sig se en marsian på ladugårdstaket betyder det inte att det stod en marsian på ladugårdstaket. John Earman går längre än så. Han är såpass övertygad om att utomjordingar omöjligen har besökt vår planet att han inte tänker tro på sådana rapporter även om så många som hundratals miljoner människor menar sig ha bevittnat det.[1]
Detta är bara dogmatism. Anledningen till att jag själv inte tror att rymdvarelser har spatserat omkring på vår planet är att jag anser att bevisen för detta är dåliga. När jag konverserar med skeptiker som gör paralleller mellan mirakler och UFO:n menar de dock ofta att bevisen för UFO:n är bra, och därför bör jag inte tro på bra bevis för mirakler.
UFO-argumentet blir därmed en variant på argumentet utifrån mirakelberättelser i olika religioner, men än mer förvirrande eftersom en naturalist inte borde tycka att utomjordiska besök är en omöjlighet. Tvärtom är det många irreligiösa astronomer som frågar sig varför det inte redan har hänt.
Att dogmatiskt förneka möjligheten att rymdgubbar besöker oss även när man menar sig ha bra bevis för det är inget annat än irrationellt, i synnerhet om man är naturalist. Jag förstår att det ligger en större pinsamhet i att religiösa erkänner UFO-besök (även om få religioner är logiskt inkompatibla med liv på andra planeter tycker man att de heliga skrifterna borde ha nämnt något sådant om det stämmer), men att hänvisa till deras eventuella dogmatiska envishet att vägra erkänna dem som skäl för att de borde anamma ett dogmatiskt motstånd mot mirakeltro är ett bisarrt resonemang.
Om bevisen är mycket goda för miraklers existens, och bevisen för att E.T. har hälsat på är lika goda, blir resultatet inte att vi numera aldrig behöver bry oss om bevis. Resultatet blir snarare att vi befinner oss i en oväntad men spännande Indiana Jones-situation där de flesta av oss tvingas tänka om vår bild av världen och utveckla teorier som kan omfamna både gudomliga och utomjordiska storheter.[2]
Som sagt anser jag att bevisen för rymdturism inte alls är goda, och precis det är anledningen till att jag inte tror på det. Den som däremot menar att så är fallet bör dock lägga sin energi på att förbereda sig för en eventuell invasion snarare än att argumentera mot religiösas mirakeltro.
Ovanstående är ett utdrag från kapitel 8 i Dokumenterade mirakler. Beställ boken här:
[1] Earman, John, 2000: Hume’s Abject Failure, s. 60.[2] Webb, 2018; Howell, 2018.
[2] I den första Indiana Jones-filmen upptäcker Indy att den kristna Guden finns. I den andra använder han hinduisk magi, och i den fjärde upptäcker han rymdvarelser. Då han är professor i arkeologi mellan sina actionfyllda äventyr vore det mycket intressant att läsa hans akademiska artiklar om hur han får ihop allt detta.