Sommaren 2003 började Bengt Eriksson i Flen må riktigt dåligt. Han blev utmattad, hade svårt att smälta maten och gick ner 14 kilo. Den 2 juli diagnosticerades han med bukspottskörtelcancer på Mälarsjukhuset i Eskilstuna.
En fyra centimeter stor tumör uppmättes i bukspottskörteln, metastaser hade spridit sig till levern och täppte till gallgången.
Bengt började behandlas med cytostatika och kemoterapi men prognosen var dyster. Läkarna meddelade Bengt att han förmodligen inte skulle överleva till julen. Vården beskrivs som palliativ i journalen.
Väldigt många bad för Bengt: pastorer, präster, grannar och kommunpolitiker. ”Jag fick en sådan uppbackning att jag nästan skämdes över uppmärksamheten”, sa han till mig.
Bengt kallades till sjukhuset efter en datortomografi och förväntade sig en utskällning för att han avbrutit behandlingen. Istället såg överläkaren ”konfunderad ut” enligt Bengt och berättade för honom att cancern var spårlöst borta.
”Du vet, Bengt, vi läkare kan inte förklara allt” sa han och visade plåtarna. En annan av läkarna som hade behandlat Bengt beskrev det som ett ”mirakel”.
Läs mer om Bengt och andra som har blivit oförklarligt friska efter bön i boken Dokumenterade mirakler: